Söndag
22 Jan 12
Idag är jag så där riktigt sugen på att blogga men av någon anledning kan jag inte hitta riktig inspiration i någonting. Jag har en tendens att fastna för en aning fööör tunga ämnen och idag känner jag mig inte ett dugg provocerande.
Jag hade kunnat skriva om hur jag stör mig på djurrättsaktivister. Jag är med i flera grupper på FB, donerar lite pengar då och då och älskar i princip alla djur. Sista veckan har jag lämnat tre grupper eftersom folk är helt dumma i huvudet. Det jag stör mig mest på är alla kommentarer att man borde döda eller plåga människor som plågar djur. Har man inte lite missat konceptet om att ”bry sig om andra” då? Ja ja, människor kommer jag aldrig att förstå mig på.
Jag hade också kunnat skriva om Håkan Juholt avhopp men jag nöjer mig att lyfta på hatten, buga och tacka för hjälpen. Skönt att slippa oroa sig för att sossarna skall vinna nästa val iallafall. 
Att jag förlorade lägenheten jag ville ha eftersom någon lade ett förhandsbud innan visningen är också trist. Det var en jättetjusig vindsvåning mitt i stan, helt i min smak. Jag kanske är helt galen men nu funderar jag istället på att köpa en liten etta nära kontoret, spara grymma pengar och satsa på företaget och utlandsresor istället för boende. Är det helt galet i min ålder?
Imorgon har jag bott hos min make i tre veckor. 5 pers och en hund på 64m2 har gått ovanligt smärtfritt. Tydligt är däremot att så här långt från civilationen hade jag aldrig klarat att bo. Jag klättrar nästan på väggarna ibland men då kan man ju alltid städa, diska, mata barn eller något annat kul. Ikväll är jag barnvakt. Amazing Thai blir nog helt rätt ställe för middag!
Se där! Ett relativt långt inlägg om absolut ingenting. Det är en konst så svår som någon, tro mig! Nu skall jag ut på promenad i Slottskogen med väninna och hundar. Ha en skön söndag allihopa!
En ödmjukhet som visar vägen
20 Jan 12
Med Pablo på Melodifestivalens efterfest förra året.
Låg i soffan och slötittade på ”The Voice”. In på scenen kliver plötsligt Pablo Cepeda och kanske utan att veta om det (eller väldigt medvetet) kan han ha förändrat attityden för en hel yrkeskår.
Jag har ju länge haft en dröm att samla ihop rejält gäng av det bästa professionella sångarna jag vet i Göteborg, marschera i grupp till en Idoluttagning eller liknande och sjunga skiten av alla andra. Inte för att komma med i programmet, eller ens för att bevisa att ”fel personer” alltid kommer med i dessa program utan därför att jag är övertygad om att de få gånger riktiga proffs söker till den här typen av program så klipps de bort eftersom det inte blir intressant tv. Hade man kommit i klump hade det nog väckt en viss uppmärksamhet som inte hade gått att ignorera och det hade varit väldigt spännande att se hur det hade tagits emot av tv-publiken.
Tyvärr hade den planen inte fungerat eftersom de professionella sångare jag känner, aldrig hade kunnat tänka sig att utsätta sig för risken att få dålig kritik eller att bli bortvald till förmån för en snygg 16-åring rakt från musikgymnasiet. Många av oss är naturligtvis också rädda för den dåliga publicitet det eventuellt hade genererat. Lever man på sitt artisteri vore det inte helt bra att bli sågad eller utröstad på tv under bästa sändningstid.
In kliver alltså en av Sveriges mest meriterade artister men som ändå kanske är något av en doldis ute i stugorna och bjuder helhjärtat på sig själv. Ingen i juryn vände sig om vilket tyvärr bekräftar att det inte är samma sak att vara en grym sångare och att ha en röst man känner igen direkt men det spelar ingen roll. Det Pablo gjorde idag var att bereda vägen för alla proffs som känner att det är deras tid för en stund i rampljuset. Ifall någon någonsin skulle ifrågasätta varför ett proffs med fungerande karriär skulle utsätta sig för något sådant så kan man alltid referera till Pablo.
Jag tror och hoppas att det här är förändringen många av oss har väntat på. Någon var tvungen att vara först så att vi andra kan följa. Tack Pablo! Tack för ditt mod, din röst och din ödmjukhet!
Gift med en superstjärna!
6 Jan 12
Maken när det begav sig med King Diamond 1987
Idag har ÄNTLIGEN arbetet med min första soloplatta satt igång. Jag och maken sitter med uppriggad förstärkare i köket och spelar så rutorna skallrar.
Jag har haft den fantastiska förmånen att få låtar tillskickade till mig från flera av Göteborgs storheter inom rock-låtskrivande vilket naturligtvis är en stor ära och till mycket glädje. Ändå måste jag säga att jämfört med min egen make, finns det INGEN som skriver bättre 80-talsrock. Jag vet inte ifall det världens mest behöver är en platta med traditionell glamrock som lika gärna kunde ha skrivits 1982 men det är ju det jag vill göra och då får det bli så.
Det svåra med att spela in en skiva med låtar man inte skrivit själv är ifall det viktigaste är att låtarna ”hör ihop” eller ifall alla låtar skall vara ”hits”. Eftersom jag tvivlar på att jag kommer att få skivkontrakt så kan jag ju göra som jag vill men är det så att man vill bygga upp någon slags publik, kan det nog vara bra att begränsa sig nåååågot.
Ja ja, det ger sig säkert på vägen. Bra låtar har jag i mängder och fler är på G. Skriver DU hårdrockslåtar eller har gamla låtar liggandes i byrålådan, skicka dom till mig då så kanske dom hamnar på 2012s mest onödiga men kanske roligaste platta!
Låt oss avsluta med min käre make i sitt esse. Bandet hette Madison, året var 1986 och maken var 18 år. Spola fram till gitarrsolot så ser ni vad jag drömmer om på nätterna.
I am who I am!
4 Jan 12
Av en ren slump hittade jag följande blogginlägg
http://brandingspirit.wordpress.com/2010/12/13/att-leva-med-en-kanslig-personlighet/
Inlägget handlar om att leva med känslig personlighet och var på många sättet som att äntligen få svar på flera av frågorna om varför man egentligen är som man är.
Eftersom det känns onödigt att skriva allt igen så föreslår jag att man läser länken innan man fortsätter läsa mitt inlägg och är man inte intresserad av personlighetsanalyser så sluta här, det kommer säkert ett roligare inlägg imorgon.
När jag skulle hålla en föreläsning om mitt företag en gång, fick jag fylla i ett formulär om mig själv som en presentatör läste upp innan. Bl.a. skulle man svara på ”något som ingen vet om dig”. Mitt svar var att jag var en eremit som inte klarar av att vara bland folk längre stunder i taget. Just detta är något som jag inte sällan berättar för människor men som få riktigt tror på eftersom jag generellt sett uppfattas som väldigt utåtriktad. Självklart räcker det inte för mig att ha en ”diagnos” utan dessutom måste man naturligtvis tillhöra den lilla % av de som lider av detta som har en extremt extrovert läggning….. *suck*
Hela mitt liv har jag vetat att jag är bra på att se mönster och att räkna ut orsak och verkan av händelser och reaktioner. Jag har alltid (något förmätet, jag vet) tagit för givet att det hänger ihop med intelligens men uppenbarligen tillhör förmågan att se detaljer och uppfatta fler nivåer av verkligheten runt sig till detta syndrom. Kul! Jag är alltså inte alls särskilt smart, bara hyperkänslig….
Det står också att personer med HPS lider av känslan av utanförskap och av att inte vara som alla andra. Det låter som de flesta i min närmaste krets och familj, kanske är det därför vi blev artister hela bunten. Om det nu visar sig att man är ett ”freak” så känns det ändå väldigt skönt att veta att man är omgiven av likasinnade.
Är du också ett FREAK?
Hemlös?
3 Jan 12
Det sägs att en vinter med mycket snö, åtföljs av en solig sommar och en mild vinter av en dålig sommar. Vad jag kan minnas så stämmer detta ganska bra (det lär bli en usel sommar i år) men jag hoppas att följande också gäller. Dålig start på året = bra år, bra start på året = dåligt år. Förra året började som sagt fantastiskt med semester i Miami och det visade sig bli ett av de tyngsta åren på länge.
Det här året startar istället med en vattenläcka i mitt badrum med konsekvensen att jag från och med igår är hemlös. Hemlösheten kan vara mellan 1-6 månader. Min vana trogen räknar jag optimistiskt med att detta kommer att lösa sig raskt och lätt men skulle det vara så att någon råkar ha vetskap om ett möblerat korttidsboende så får man gärna kontakta mig…… Arbetsnarkoman som jag är så får jag väl annars bo på mitt kontor!
Mitt älskade kontor <3
2012
2 Jan 12
Nytt år, nya friska tag?
Det är populärt att skriva årskrönikor märker jag. 2011 har väl inte varit det bästa året i mitt liv om jag skall vara ärlig men trots allt har en hel del roliga saker hänt så jag vill väl inte vara sämre jag. Här har vi årets höjdpunkter, månad för månad i bilder!
JANUARI - Året började grymt med kanske världens bästa semester genom tiderna. Två veckor i Miami och New York med make och goda vänner!
FEBRUARI - Gretchen & Showslinkan blev ett begrepp och melodifestivalen blir sig aldrig mer lik.
MARS - Melodifestivaläventyret med Gretchen fortsatten ända till "Bollen" med sponsrade V.I.P-biljetter och allt.
APRIL - Då kom Svea och inget blev sig mer likt. <3
MAJ - Samarbetet på Pepes startades med många gig och roliga stunder som resultat.
JUNI - Galas största egna evenemang ägde rum. Två dagars event på mässan och Operan inför tusentals besökare, två liveband och massa härlig musikglädje.
JULI - Kanske den skönaste sommaren EVER spenderades till stor del i stugan vid Fryken. Hårt arbete, långa ljusa nätter, karneval och massa annat avlöste varandra under två fantastiska veckor.
AUGUSTI - Pride med Jonas Hedqvist i Stockholm och Köpenhamn. GRYMT kul!
SEPTEMBER - Årliga trippen till Gran Canaria var underbar som alltid!
OKTOBER - "Tv-stjärna" i Copycat singers. Näst sist kom jag, men kul var det ändå!
I november gick världens våtaste dröm i uppfyllelse. Vik på Europaturnén med Amaranthe. GLÄDJE!!!
DECEMBER - Året avslutades bl.a med gig på Torget i Linköping för flera tusen åhörare.
Förutom dessa händelser får man ju ändå passa på att nämna alla roliga gig med alla underbara kollegor. Tack till mina anställda Kina, Mikaela och Henke. Mina härliga väninnor Anna och Helena gifte sig så tack för festerna. Jag skaffade kontor och sjösatte ännu ett gäng planer om att överta världen.
Välkommen 2012, Nu kör vi!!!
Time flies
18 Sep 11
"Främmat"
OMG, time flies! Nytt kontor, planering av semester, nyrekrytering till företaget, besök från Malmö, Cabaret Lorensberg, releasfest, diverse skönhetsbehandlingar, hundvalpen, bantning, gymkort, vänner som gifter sig och lite annat smått & gott gör att bloggen återigen inte legat i fokus. På tisdag är det dags för den årliga resan till Gran Canaria och då blir det inte heller någon blogg på en vecka så jag får väl be om ursäkt i förväg helt enkelt. Från och med oktober blir det heltid på kontoret så då hoppas jag få in lite tid för skrivandet. Tills dess får ni helt enkelt vänta!
Toodles!
Underbart bröllop med tillhörande fest som gav sig till känna i flera dagar efteråt.
Årets Cabaret Lorensberg. Ingen skugga över artister eller team bakom men jag tycker aldrig att bakåt är rätt väg att gå.
Nya fransar måste man ha på semestern! 
GALA-Faktor = Full fart!
True Talent – BAH HUMBUG!
9 Sep 11
Sorry men jag måste bara…..
TRUE TALENT, JÄVLA SKITPROGRAM!!!! DRA ÅT PIPSVÄNGEN FÖRBENADE IDOTER SOM KOMMIT PÅ DENNA INFERNALISKA SMÖRJA!!!
Danny Saucedo 25 år vars största merit är att ha kommit tvåa i melodifestivalen säger till Martin Kagemark 37 år (utbildad musikalartist, proffs sedan 1995, medlem i Malodifestivalens huskör i typ tio år och gift med Christer Björkman) -Jag vet inte riktigt vad jag skulle kunna lära dig…..
Pernilla Andersson utbildad musikalartist och mångsysslare som kämpat i över tio år att hitta sin publik och nisch med varierande framgång säger till den professionella dansbandssångaren att det är för svårt att hitta en nisch åt honom.
Tommy Körberg musikalartist, solist, storbandssångare, gammal popidol, schlagersångare och medlem i BAO säger till 16-åringen med en strupe av guld att hon inte riktigt har funnit sin egen röst än.
Ännu en ”sång-såpa” som alltså lyckas handla mer om kändisarna och deras svagheter som coacher istället för om de begåvade deltagarna. Nu är ju bara tanken på att t.ex. Danny skulle ha något att lära ut till en gammal räv som Martin helt absurd men faller inte själva programidén i och med den problematiken något då? Var inte det här ett program som inte skulle handla om skivkontrakt, utseende och genre? Jag kan för min värld inte förstå varför okända proffs diskrimineras så in i bänken! Något annat jag frågar mig är varför inget proffs svarar sanningsenligt på frågan varför dom deltar. Svaret är naturligtvis: -Nu har jag harvat hela mitt liv men alla pengar och gig går till dokusåpaprodukter så nu vill jag också vara med i tv!
Så nu har jag gnällt färdigt! Helgen är här och första veckan på nya kontoret är slut. Hög tid att planera kvällen. Toodles!
Mitt nya kontor. St Pauligatan 6. Välkomna att hälsa på!
Mitt nya liv
6 Sep 11
2005 - 2011
Ok, bantning dag 2! Jag lovar att det här inte skall bli en mat/träningsdagbok eftersom jag tycker att det är dödstrist men eftersom mina enda tankar i två dygn handlat om just de ämnena så måste det kanske ändå nämnas. Igår började alltså mitt nya liv mot min strävan att återigen nå min matchvikt på 53 kg. Igår stod vågen på 59,5 och när jag åker på semester till Canarieöarna om exakt två veckor hoppas jag ha förlorat tre av dom iallafall.
Jag lade ut en liten förfrågan på FB om hur man enklast når detta mål och uj uj uj vilka känslor ämnet mat/träning/bantning skapar. Jag bestämde mig raskt att strunta i de allra flesta och valde den moderna vägen att ladda ner en app till min mobil där man räknar kcal in och ut. Målet är att äta 1200 kcal/dag + de som jag förbränner om/när jag tränar. Om jag tar ett pass som förbränner ca 500 kcal så får jag alltså totalt äta 1700 kcal. Igår saknades det 400kcal och idag nästan 600. Det är jättesvårt att hitta saker att äta som är så där ”mittemellan” nyttiga. Jag älskar frukt, grönsaker, mager skinka och lätta soppor ELLER chips, godis, kakor, ostbågar, kebab m.m. När man inte lagar mat så är det inte så himla lätt att hitta bra alternativ heller (tips på bra ”köpemat” tages gärna emot).
En vän och kollega till mig var riktigt engagerad och skickade hur många tips som helst. Mycket bra att ha om man behöver mer kunskap och tips. Hans hårda regim har skapat en grym kropp så vi får väl se hur inpirerad jag blir av hans tips ifall jag inte lyckas nå mina mål på det ganska enkla sätt jag valt.
Igår missade jag gymet eftersom vi fick punka på väg från ett kundmöte i Nässjö så det blev bara en rask promenad på 45 minuter. Idag blev det BodyCombat så imorgon får vi se om jag överhuvud taget tar mig ur sängen.
Om jag och Dennis hade bytt kropp hade resultatet blivit så här. Kanske inget att sträva efter......
Idag har jag också flyttat in i mitt nya kontor så nu blir det återigen dags att släpa sig till ”saltgruvan” på morgnarna. Assistent har jag anställt från och med måndag så nu skall jag bara hitta en praktikant så är mitt lilla team komplett. Välkommen att hälsa på mig på St Pauligatan 6.
GALA-Faktor = Begynnande träningsvärk
Människans bästa vän!
4 Sep 11
Ni som känner mig vet med all säkerhet att jag är allergisk mot uppmaningar att göra fåniga saker för ”en god sak”, stödgalor, pengainsamlingar och liknande välgörenhet. Anledningen är varken att jag är snål eller att jag inte tycker att det är värt att stödja fattiga, sjuka eller katastrofoffer. Jag tog helt enkelt väldigt tidigt i mitt liv ett aktivt beslut att bedriva min välgörenhet personligen, aktivt och i mycket mindre skala när jag har möjlighet. Att jag dessutom mår illa av den skenhelighet som oftast omger dessa läskiga tv-galor är också en anledning till att jag aldrig kommer att skänka en krona eller en tanke till något som medier talar om för mig är rätt.
Något som däremot imponerar väldigt och som jag gärna stöttar är människor som brinner för något. Det behöver naturligtvis inte vara välgörenhet men när dessa två slås samman blir effekten väldigt mycket större. Ett exempel är en gammal skolkamrat till mig som idag driver ett hem i Rumänien för gatuhundar. På scen är det huvudroller och svulstiga arior med klassiska undertoner som gäller för henne, gärna i överdådiga miljöer och vackra kläder. Spana in nya grymma videon t.ex!
När Viktoria inte står på scen så är det alltså hundar som gäller. Dinas ark heter organisationen och djurälskare som jag är så träffar hundarnas blickar rakt i hjärtat. Hade jag haft möjlighet, hade jag tagit en hel bunt med vovvar men än så länge får jag nöja mig med min egen lilla Svea. Mitt samvete är iallafall hyfsat rent eftersom jag tog en omplaceringshund. Funderar DU på att skaffa hund? Har du möjlighet, låt i så fall en rumänsk gatuhund finna lycka och kärlek i Sverige!
Dinas Ark är en svensk ideell förening som jobbar aktivt i Rumänien med hjälp åt de hemlösa hundarna. Vi har som första och största mål att hjälpa till på plats i Rumänien med steriliseringar av hemlösa hundar, samt att sprida information och kunskap om hundar och djurhållning i allmänhet, då vi anser att det är det bästa och mest långsiktiga sättet att få bukt med problemen. På vår lista över andra viktiga aktiviteter och mål står också adoptioner av lämpliga hundar till Sverige och andra EU-länder, samt att hjälpa olika lokala organisationer med specifika projekt. Vi är i stort behov av donationer och adoptörer. Vid adoption följer vi Jordbruksverkets alla bestämmelser för införsel i Sverige. Alla pengar går oavkortat till hundarna. Vi har inga administrativa kostnader.