Anna-Mia

Sångerska från Göteborg med förkärlek för glitter och glamour. Delar livet mellan utekvällar med champagne och kändisar, mer eller mindre glamourösa sångjobb och hemmakvällar med man och tre plastbarn. Vass tunga, skarpt intellekt men mjukt hjärta!

Hemsida: http://www.annamiabonde.com


Inlägg av Anna-Mia

Min är turkos och nåååååågot smutsigare. Men ser ni en dylik ensam på en parkering i Tassemarkerna så vet ni vems den är....

BILNYCKLAR….. GAAAAAHHHHH!!!!!

Som några av er kanske vet så är mina bilnycklar försvunna. Nycklarna försvann i samband med Turkiet-resan. Jag var övertygad om att jag lagt dom hemma hos min käre make eftersom vi utgick därifrån men så var inte fallet. Jag har nu varit i kontakt med hotellet, Ving, Landvetter samt kikat igenom polisens ”hittenycklar” och ingenstans står mina nycklar att finna. Eftersom jag tog bilen till min man innan vi åkte och sedan inte hittade nycklarna efter jag kom hem så vet jag att dom inte är hemma i nya lägenheten iallafall. Självklart har jag letat i alla väskor, foder, kläder, necessärer och jackor som varit i närheten av mig under nämnda vecka.

Det brukar alltid gå att se en viss humor i svårigheter men här är ganska lätt att hålla sig för skratt. Jag har också fått tydliga instruktioner om hur det går till att få en ny nyckel..
1. Min far måste beställa nytt reg.bevis eftersom bilen är skriven på honom och jag inte har kvar det gamla.
2. Bärga bilen och frakta till Hedins bil där den är köpt. Förhoppningsvis duger det med affären i Gbg, annars måste den fraktas till Karlstad.
3. Pappa måste infinna sig i affären med bilen medförandes körkort och reg.bevis.
4. Nyckel beställes från leverantören i Asien. Leveranstid upp till en månad.
5. Nyckel anländer. Bildörr måste brytas upp för att kunna koda den nya nyckeln med chipet i tändningen.
6. Byt lås på den uppbrutna bildörren.

HEPP! Allt klart. Nämnde jag att bilen dessutom står parkerad på en p-plats som inte tillhör mig men som brukar vara tom…….
Någon som vill köpa bil billigt förresten? Det finns ingen nyckel till den men den går som en klocka…. Om ni köper den, vill jag ändå gärna ha tillbaka mina lägenhetsnycklar som by the way ligger helt synliga på passagerarsätet!

Min är turkos och nåååååågot smutsigare. Men ser ni en dylik ensam på en parkering i Tassemarkerna så vet ni vems den är....

GALA-Faktor = SVACKA!!!!!

bron1070l

Ett öppet brev.

Mitt yrke är att sjunga. Jag gör det inte för att det är roligt att utöva min hobby, för att få komma ut och stå på scen eller för att få träffa människor.

I många fall är min utbildning längre än din. Jag kan nästan lova att jag jobbar både hårdare och fler timmar än vad du gör. Min erfarenhet inom min bransch är är 15 år på heltid och 31 år på scen. Jag är duktig på mitt jobb. Jag tillhandahåller en tjänst som du vill ha. Vilken tillställning blir inte roligare med lite musik. Bra och professionellt framförd underhållning lyfter ditt event, gör dina gäster gladare och kan till och med främja din ekonomi och status. Jag tar rimligt betalt, håller mina löften, levererar alltid och löser oftast problem som du inte ens vet existerar.

Kan du då förklara följande för mig? Varför är det ok att behandla mig som någonting längst ner på näringskedjan? Varför kämpar du så hårt för att blåsa mig på pengar? Varför kan inte du göra din del av jobbet så jag kan ägna mig åt min del? Varför försöker du många gånger göra affärer med min manlige ljudtekniker istället för att prata med mig trots information att det är jag som är chefen? Om jag är schysst och en gång ger dig ett bra pris, varför vänder du det emot mig nästa gång vi skall förhandla? Varför försöker du konstant lägga ansvarsområden på mig utan att betala för det? Varför skall jag vara tacksam för att du ger mig jobb? Är du tacksam för att jag vill jobba för dig? Varför avtalar vi allt för ofta om en viss produkt för ett visst pris och sedan smyger du in 1000 saker till som jag skall lösa kostnadsfritt?

Idag är jag inte nöjd med dig och din behandling av mig. Du kommer däremot att vara nöjd med mig.

IMG_0275

I´m back

7 härliga dagar i Turkiet är till ända och det är bara att raskt kasta sig in i verkligheten igen. Gig tre dagar i rad ligger framför mig och jag har fortfarande några mail att svara på innan jag får krypa till kojs. Det finns verkligen inte så mycket att berätta om veckan och det är väl kanske det bästa betyget på att man verkligen slappnat av. Fantastiskt väder, mycket mat, lite god dryck, söta barn och älskad make, vad mer kan man begära?

Som ni kanske märkt så är jag usel på att ta kort och jag struntar hellre i kameran än släpar runt på den. Jag vill dessutom inte lägga ut bilder på mina kära bonusbarn på nätet så det är något begränsat med bildmaterial att dela med mig av. Jag och min man hittade dock många motiv till våra kommande twitterinlägg så missa inte dom inom de närmaste dagarna.

http://twitter.com/annamiabonde

alt. VÄRLDENS bästa twitter. Följ gärna en arg gubbes vardag! ;-)

http://twitter.com/FastfingerFred

Utsikt från 1400-talsborgen som vakar över Alanya.

Med det leendet borde min man bli guide!;-)

GALA-Faktor = Nyladdad!

Sverige mot framtiden

Fyra år till nästa gång. Fyra år till nästa möjlighet  att göra om/göra rätt. Egentligen kan man inte prata om att ”göra fel” när svenska folket som en demokrati är vi som står bakom årets valresultat men personligen har jag en liten klump i magen.

Självklart att den stora ”snackisen” SD´s inträde i Sveriges riksdag. Det är läskigt i sig men det faktum att vi nu står med en minoritetsregering med SD som vågmästare gör att ALLA stora beslut som nu skall tas måste diskuteras och kompromissas med. Vad kommer det att innebära för oss? Det vågar jag knappt tänka på. Tänk om man får det sämsta från alla läger nu. Höjda skatter, nedrustning av välfärden, främlingsfientlighet, dödsstraff, fler avgifter för företagare och fler utförsäkrade sjuka. *HUGA*

Det här är det första valet sedan Facebook startade. Det har varit oerhört intressant att följa alla debatter och åsikter. Lite för många som smutskastat varandra och gått till personangrepp för min smak men på flera ställen har jag lärt mig både det en och det andra, samt fått ny respekt för en hel del av mina ”vänner” p.g.a deras välformulerade tankar.

För att återgå till valresultatet med SD som vågmästare så är något jag läst mycket om att många håller med om SD´s tankar men inte vågar stå för dom. För mig känns det oerhört viktigt att skilja på personliga upplevelser och ideologi. Jag tillhör dom som tyvärr har många fler dåliga upplevelser från andra kulturer än vad jag har goda. De främsta kommer från min tid som högstadielärare i förorten där jag sorgligt nog träffade på FÖR många barn från kulturer där aga ses som något självklart. Skulle min söta bonusdotter komma hem om tio år med slöja över sitt vackra hår så kan jag också ärligt säga att jag inte heller hade varit helt nöjd.

Som enskild individ kan ingen ta ifrån mig mina personliga upplevelser men som svensk och som medmänniska är det min plikt att se situationen ur ett större perspektiv. Att förenkla problemen med segregation och sociala klyftor genom att skylla på vissa folkgrupper eller religioner kan inte vara rätt väg att gå i ett demokratiskt samhälle. Just därför tar jag också stort avstånd från ett parti som närmast kan liknas med Nazisterna under andra världskriget. Många åsikter har av naturliga skäl handlat om främlingsfientlighet men man får inte heller glömma SD´s kvinnosyn som verkar härstamma från 60-talet samt deras läskiga tankar om homosexualitet och alla sexuella läggningar som inte följer standardmallen. SKÄMS alla som stannade hemma och inte utnyttjade sin demokratiska rättighet idag och tack alla som satt sig in i sina hjärtefrågor och på ett genomtänkt sätt röstat oavsett parti.

Det är en mörk dag i Sveriges politiska historia så som motpol kommer här en liten banal videosnutt med nasal skönsång från ABBA-giget i fredags! Tvära kast, så ser livet som showslinka ut! ;-)

GALA-Faktor = Smått illamående.

Kvällens videoblogg om Politik och Abba

Då sitter jag och Jenny här i logen på S:t Jörgens och vad bättre göra än att videoblogga? Vi båda har ju konstaterat många ggr att vi är väldigt ”lika” på  scen. Inte så mycket utseendemässigt som i rörelsemönster och även i utstrålning. I det här klippet ser man hur nästan absurt det har blivit. Kolla in vårt rörelsemönster och hur Jenny hakar på till och med när det kliar på MIN haka…. Ja ja, det syns vem som är chef iallafall…. ;-) En bonus med Jennys förmåga att haka på är ändå att det blir grymt lättjobbat på scen. Vi matchar helt enkelt varandra på ett alldeles ypperligt sätt.

Lite extra reklam för alliansen blir det också, det är ju ändå valtider.

GALA-Faktor = Bill & Bull

{e7611bce-30eb-42fc-9529-c7e1188787e1}_val2010

Dags att rösta – Ett slag för Alliansen

Fyra år har gått sen sist, dags att rösta igen! Själv skulle jag kategorisera mitt kunnande som något över medel men långt under någon som är ordentligt påläst. En ganska vanlig medelsvensson med fördomar och åsikter som de flesta andra alltså. Den här gången som alla tidigare gånger kommer min röst att gå till Moderaterna och för de som är intresserade, skall jag dela med min av mina åsikter om svensk politik och våra olika alternativ på söndag.

För det första vill jag säga att jag inte tror på allianser. Jag är övertygad att ifall en politisk linje skall fungera så krävs det att den utförs fullt ut utan för många kompromisser oavsett ideologi. Det är därför jag kommer att rösta på Moderaterna som är det största borgerliga partiet även ifall min personlig ideologi nog stämmer bättre överens med Folkpartiet.  På ett lite sjukt och politiskt inkorrekt sätt hoppas jag faktiskt att Sverigedemokraterna tar sig in i riksdagen. Inte för att jag på något sätt håller med om några av deras tankar utan för att jag tror att svensk politik generellt behöver ett ordentligt uppvaknande. När jag lyssnat på valdebatterna hör jag bara undflyende svammel och en stor ovilja att ta ställning i viktiga sakfrågor. Ifall ett parti med så förkastliga värderingar som SD tar sig in i maktens högborg kommer samtliga partier att se hur stort missnöjet med det politiska klimatet i Sverige egentligen är.

När jag kollar runt bland vänner och bekanta ser jag att inom ”kultursektorn” ligger de flestas sympatier hos de röd/gröna. Det pratas mycket om solidaritet, sympati för de svaga och hur själviska de borgerliga är. Jag har fler problem med den attityden än jag ens kan räkna upp. Det finns något lite självgott och nedlåtande över resonemanget som ger mig en besk bismak. Innan jag för det resonemanget vidare skulle jag bara vilja ställa frågan; Om solidaritet och sympati nu är så viktigt, hur kommer det sig att iallafall de kulturarbetare jag har i min närhet till stor del inte är med i något fackförbund eller betalar till A-Kassan? Hur kan man ta ”svarta spelningar” där arbetsgivarna slipper ifrån sitt ansvar och där man dumpar priserna för sina kollegor? Det är mycket jag inte förstår här i världen och det är bara ett par av de sakerna…. :-P

Ok, tillbaka till politiken.  När jag lyssnar på debatterna hör jag två tydliga linjer. De röd/gröna pratar väldigt mycket om sjukvård, äldrevård och allmänt pratas det mycket om ”de svaga” i samhället.  Alliansen håller sig ganska konsekvent vid prat om främst jobb och utbildning.  Sverige är fortfarande ett välfärdsland trots alla kriser och vad jag har hört så är det inget parti som har några planer på att ändra på det även ifall vägarna må se olika ut. Vad jag däremot inte kan förstå är hur man skall kunna grunda ett starkt samhälle på ”de svaga” i samhället. Missförstå mig rätt. Sjukvård, arbetslösa och äldreomsorg är oerhört viktiga frågor men det är fel håll att bygga från. Jag är fullkomligt övertygad om att den enda vägen till en stark ekonomi som kan ta hand om alla landets invånare är att alla som vill har möjlighet till ett riktigt jobb alternativt möjlighet att starta eget företag. Tittar man på de olika partiernas vallöften så är alla överens om att man måste ”ta från de rika och ge till de fattiga”. Skillnaden är att Alliansen vill bekosta det med att arbetsföra människor har tillgång till jobb medan de röd/gröna vill göra det genom skattehöjningar. Ett enkelt val om man frågar mig.

Kanske ligger den stora ideologiska skillnaden i hur jämlika skall vi vara. Att alla skall ha rätt och möjlighet till sjukvård, utbildning, tak över huvudet och mat på bordet, DET är alla partier HELT överens om. Är det däremot rimligt att man skall få behålla den levnadsstandard man hade innan ifall livssituationen ändras? Vad tycker du? Om en kvinna förlorar sin man, förlorar sitt jobb och drabbas av sjukdom inom en kort tidsperiod, bör man tvinga henne att sälja sitt hus och sätta sig i en liten lägenhet i förorten? Om en man blir lämnad av sin fru, blir deprimerad, börjar dricka och p.g.a spriten förlorar sitt jobb. En kriminell hustrumisshandlare som haft sitt hus uthyrt under tiden i fängelset och nu inte får något jobb efter straffet. Han då? Det jag vill komma fram till är att bakom varje fall i statistiken finns det ett människoöde. Det kommer aldrig att kunna blir helt rättvist eftersom inget system klarar av att skilja olika öden från varandra. En möjlighet att själv skapa en framtid är därför den enda garanti vi någonsin kan få oavsett vem som regerar. Med en borgerlig regering har man iallafall en sportlig chans.

Jag har några sköna anekdoter om varför jag inte ger mycket för de röd/gröna och jag tänker avsluta med en av dom. När jag var 23 år (röd regering då) drev jag en musikalutbildning på heltid i Studiefrämjandets regi. Jag jobbade i snitt 20 timmar i veckan utöver lektionstid oavlönat vilket var helt ok för mig eftersom det var en uppbyggnadsfas. Efter ett hyfsat framgångsrikt år bad jag att få betalt för ett par timmar i veckan för allt arbete med schemaläggning, administration, planering och marknadsföring. Chefen tittade på mig med största allvar och frågade ifall jag kunde komma på någon anledning så att jag kanske kunde bli berättigad för lönebidrag. För er som inte vet vad det är så är det en anställningsform där staten betalar en del av lönen för att personer med fysiska eller psykiska handikapp skall kunna komma ut på arbetsmarknaden igen. För mig sa det allt om samhället vi levde i då. Att försöka fabricera ett handikapp för att ha råd att anställa en fullt frisk 23-åring som precis startat sitt arbetsliv.  Låt mig inte ens börja gå igång på hur det hade sett ut på mina meriter…… Jag sa upp mig och åkte på turné i Norge med ett dansband istället men det är en helt annan historia…. ;-)

På söndag röstar jag för en borgerlig regering. Hur gör du?

GALA-Faktor = Valtider!

Imorgon är det full fart. Inte läge att vara ynkedom då! ;-)

En sjuk ynkedom!

Idag har jag inte varit allt för tuff. För ganska exakt ett år sen drabbades jag av svininfluensan och var riktigt sjuk med lång efterföljande hosta och heshet. Sedan dess har jag faktiskt inte haft en enda dag med feber eller andra sjukdomskänningar men nu var det alltså dags igen.

Det har varit en ganska tung vecka som ni kommer att höra i videobloggen men jag skall iallafall passa på att tacka Lars och Johan som är de som faktiskt hjälpt till med denna ganska hysteriska flytt jag och min make genomgått. Idag gick försäljningen av min lägenhet äntligen igenom så imorgon är jag miljonär (i ett par timmar iallfall innan jag betalat in lägenhetslån och så) och det är ju alltid kul att ha sjusiffriga belopp på kontot. ;-)

Imorgon kl 10.00 är det också dags för mig och min make att köra en minivariant av vår Live Music quiz på eventmässan. Kika gärna in, hälsa och quizza lite. Tills dess. Natti natti!

Imorgon är det full fart. Inte läge att vara ynkedom då! ;-)

Återigen suger syncen men här har vi nattens videoblogg iallafall. :-)

GALA-Faktor = Frisk imorgon!

Kvällens videoblogg

Lite förfest i vår nya ”flat in da town”

GALA-Faktor = Vänner är glädje!

Vår (numer) Chefspraktikant Henke gillar Chips.

Fantastiska människor

Jag sa det om och om igår men jag är nästan chockad över all begåvning som omger mig. Jag pratar inte bara om alla skickliga musiker och artister utan även den mänskliga begåvningen som gör att man utan knot väntar i timmar och åter timmar på att få gå upp på scen, att man kör ett set själva för att sångerskan inte hinner komma i tid och dessutom gör det med ett leende, att åka bil hela vägen från Stockholm och sedan giga till tre på morgonen och dessutom ha kraft att utstråla positiv energi, att ha mer strul med tekniken än man någonsin haft men ändå med ett lugn och pondus bara lösa problemen,  att med en j-kla polyp i halsen eller med en elak förkylning ändå sjunga så skjortan står rätt ut.

Igår var första gången i GALAs historia där vi hade dubbelgig med fullt live-band. När jag åkte som en skottspole mellan de två gigen slog det mig om och om igen, hur i H-VETE kan det ens finnas så mycket begåvade musiker i en stad av Göteborgs storlek och då vet jag ändå ett ganska många till av samma kaliber.

Jag och min kollega Jenny gjorde ett gig på Sicilien i våras. Där skulle vi kompas av ett av Italiens främsta kompband som spelar regelbundet i tv-produktioner, har åkt på turné med Ami Stewart m.m. När dom såg vår låtlista sa kapellmästaren, -Det finns inget band i hela världen som kan spela alla de här låtarna! Han syftade då på de vilt skilda stilarna i repertoaren. Låtlistan innehöll ju ändå allt från Lady Ga Ga till AC/DC. Ingen av ”mina” musiker har ens höjt på ögonbrynen när vi kommer med våra konstiga låtar.

Idag går min kärlek och min stolthet till alla fantastiska människor som gjorde gårdagen till en stolt milstolpe i GALAs historia!

Det fanns gott om tid i pauserna med mycket skratt och något som framkallade dylika känsloyttringar var appen Phatbooth i min älskade Iphone. Sorry boys and girls det här är för underbara foton för att hålla för mig själv. ;-)

Vår (numer) Chefspraktikant Henke gillar Chips.

Söta Lindas kommentar var; -Är jag verkligen så platt i håret? GALA!

Grymmaste Mikael E har inte hunnit träna på ett par dagar. ;-)

GALAs nya praktikant Oscar passar helt klart in med resten av GALA-gänget.

GALA-Faktor = Stolt Chef

Alldeles allena i Logen.

Vart tog mina kollegor egentligen vägen……?

GALA-Faktor = Övergiven