Anna-Mia

Sångerska från Göteborg med förkärlek för glitter och glamour. Delar livet mellan utekvällar med champagne och kändisar, mer eller mindre glamourösa sångjobb och hemmakvällar med man och tre plastbarn. Vass tunga, skarpt intellekt men mjukt hjärta!

Hemsida: http://www.annamiabonde.com


Inlägg av Anna-Mia

sundaynightlive1

Sunday night live

Igår var det dags för vårfinalen på Sunday night live på Parken.

httpv://www.youtube.com/watch?v=7kE-WRizWG4&feature=related

Bandet är grymt och det är sköna vänner så det är alltid lika kul att kolla. Kika gärna på hemsidan för att hålla koll på kommande spelningar. www.sundaynightlive.se

Eftersom det var lite av en avslutning igår så gästades kalaset av en hel del prominenta gästartister. Först på listan var min gamla idol Pernilla Emme. Nu för tiden ser vi henne ofta i kören bakom andra artister och inte minst hela somrarna bakom Lotta Engberg på Liseberg. Mest känd för allmänheten är hon väl kanske från melodifestivalen 1993. Missta er inte, detta är en soultjej med sväng i! httpv://www.youtube.com/watch?v=1mLzBED_iBg

Näste man till rakning var min saltgruvekollega Jim Jidhed. Även han känd från melodifestivalen men inte minst som leadsågare i det härliga 80-talsbandet Alien å jodå, HELA den fantastiska rösten finns kvar! :-) httpv://www.youtube.com/watch?v=6eAAgrsyUZY

Sist men absolut inte minst var MAGISKA Paulo Mendonca. Jag är ledsen men alla andra bleknade i jämförelse med denna funkmaskin! Tänk den som någon gång fick äran att sjunga en låt av denna hitmakare. Googla honom gärna eller kolla in på www.myspace.com/paulomendonca för att höra fler alster av denna kille. Publiken bjöds på tre låtar varav denna var den ena. httpv://www.youtube.com/watch?v=tYnEoI_O1Nw

ÄNTLIGEN fick jag också med min kollega Jenny ut. Läs mer om kvällen i hennes blogg http://www.gbgnattliv.se/jenny Parken kryllade denna kväll av vänner och kollegor så lite snopet var det att jag var tvungen att gå hem i rimlig tid för att orka upp till jobbet idag men man skall lämna när det är som bäst har jag hört… ;-)

Här är bara några av alla sköningar från kvällen! :-)

Lite kuriosa är att längst ner till vänster i bild sitter Tinna, en av sångerskorna i ett av mina favoritband All Ends. Inte musik man direkt kommer att höra på funk-kväll på Parken men här kan man iallafall njuta av deras fantastiska cover av ”Apologize” httpv://www.youtube.com/watch?v=U87jvpm15gQ

GALA-Faktor = Mer sådana kvällar åt folket!

stefan03

Release-fest för Stefan Gunnarsson

i onsdags var det release-fest för Stefan gunnarsson på Incontro i Göteborg. Det får man ju inte missa att skriva ett par rader om.

”Alla” var där och bara det är ju en trevlig anledning att bege sig ut på lokal. När en supermusikalisk och trevlig kille dessutom skrapat ihop ett glatt gäng medmusikanter för att bjuda på alster från sin nysläppta debutplatta så var ju saken biff så att säga.

Jag skall inte nedlåta mig till att skriva någon slags recension utan bara konstatera att när duktiga musiker spelar musik dom gillar så blir det bra punkt slut. I flera låtar kände jag mig förflyttad till musikgymnasiet där det lyssnades mycket på toto, Stevie Wonder och alla andra ”musiker-grupper” som hör till den eran. Eftersom det kanske var den roligaste perioden i mitt liv så innebar det bara trevliga minnen. Jag diggar Stefan, han verkar vara en genomtrevlig snubbe. Att han är genuint begåvad är odiskutabelt och hans skiva kommer raskt att förflyttas till min bil. För en ickelyssnande musiker som jag som enbart lyssnar på musik i bilen är det det högsta betyg jag kan ge! :-)

httpv://www.youtube.com/watch?v=bYYsPHfdp88

Efter spelningen fortsatte nattjam från både Stefan och andra sköna snubbar och snubbor och när jag begav mig hemåt så var festen långt ifrån över.

Som avslutning måste jag passa på att ge en eloge till kvällens coolaste katt; Johan Granström. Det är nåt speciellt med basister med pondus. Looken, lirandet och känslan var något utöver det vanliga! YUARGH!

GALA-Faktor = Musikglädje

Ideal och musik

Ideal kan syfta på

Så här säger wikepedia om ordet ideal. Det är ganska lustigt att två av länkarna har musikanknytning eftersom ideal inom musik måste vara det svåraste att definiera.

I dessa tider av melodifestival, final i Talang, idol och flera vänner som släpper skivor så blir ju frågeställningen om möjligt ännu mer aktuell.

Den största snackisen de här dagarna är naturligtvis Sveriges bidrag till Eurovision. Om det var rätt eller fel bidrag att skicka kan man ju aldrig veta men Anna stod för ett ideal som jag ofta kan sakna i dylika sammanhang, nämligen ren glädje. Det var en ung tjej som fick sina drömmar uppfyllda och som stod där inför stora delar av europas tv-tittare och bara strålade. Det kändes som att hon tog till vara på varenda sekund och utan choser vågade vara den ganska oerfarna artist hon är som givits en ”once-in-a-lifetime-chans”. Jag tror att det är omöjligt att veta vad som hade fungerat mer eller mindre bra. Allt beror på motståndet, startordning, bildproducent och allt annat runt omkring. Någon som kommer ihåg den otippade vinnaren Molitva för några år sedan? ;-) Appropå melodifestivalen så höjs det återigen röster som kräver Christer Björkmans avgång. Han hävdar att det inte är aktuellt eftersom det inte är han som väljer vinnaren. Har han glömt den detaljen att det är han som väljer SAMTLIGA bidrag som deltar? Ja ja, jag hade inte heller gett upp det giget i första taget! ;-)

Ett annat konsigt ideal som uppkommit i samband med alla tv-sända talangjakter är att duktiga amatörer höjs till skyarna men får man reda på att någon redan är proffs så blir det ett ramaskri. Några typexempel är Susan Boyle, Paul Potts och nu Freddy Amigo i Talang. Inget ont om någon av dom men ställer man dom bredvid ett proffs så står dom sig ganska slätt. Min egen far hade sjungit skiten av Freddy amigo och Paul Potts och han är ändå över 60 år. Konstigt vore det annars eftersom han har  försörjt sig på att sjunga opera hela sitt vuxna liv och just därför är ingen intresserad av hur hans version av O Sole Mio låter.  Duktiga Stephen, musikalartisten från Norge fick skäll i varenda tidning när det kom fram att han är proffs och att Bert Karlsson i princip hade lurat publiken. Vad jag vet så finns det inga restrektioner i Talang att man måste vara amatör. I så fall kan jag räkna upp ett tiotal artister från årets omgång som förtjänar minst lika mycket skit.

För några år sedan gick det en dans-såpa som hette ”floor-filler”. I den deltog en gammal skolkamrat till mig som enligt programmet i princip aldrig skulle ha dansat förut. Vi gick tillsammans på Balettakademien tidigt 90-tal och vad jag vet så har han försörjt sig som dansare sedan dess. Vad är det för klimat som gör att man måste förminska sig för att vinna publikens sympatier. Det sägs att ”Alla älskar en askungesaga” och det kan man väl kanske köpa men sagorna är ju inte ens på riktigt längre. Cyniska tv-producenter och managers har lagt upp vad publiken skall känna och välja innan programmen ens sänds och sedan håvar dom in storkovorna på våra lättlurade hjärtan.

Min blonda, unga, storbystade kollega fick utstå en förnedring utan dess like inför idoljuryn. När talangscouter och managers hittar blonda, unga tjejer att göra till stjärnor är det helt ok men fan ta en dylik som skapat sig en karriär själv utan hjälp från slemmiga producenter. Vad skickar det för signaler till hoppfulla unga tjejer som vill prova sina egna vingar? Min andra kollega blev precis diskad från en musiktävling eftersom hennes musik fanns till salu på itunes. Eftersom det har varit omöjligt att hitta bolag som är intresserade så har hon halvt slitit ihjäl sig för att hitta vägar att nå ut med sin musik. Regler är regler, jag fattar men när varje form av egna initiativ och drivkraft hela tiden straffas, hur FAN skall man göra då?

När man släpper en skiva är det viktigaste kriteriet för att få bra kritik att man är unik. Unik men inte svår kanske man skall tillägga. Svår är nämligen lika med pretentiös och DET får man inte vara. Unik, nydanade, spännande, ung, erfaren, snygg, ödmjuk och kommersiell är den självklara kombinationen man skall lyckas uppnå för att få både publik och kritikerna på sin sida.

Nästa gång du blir hänförd eller upprörd över en artist eller ett framträdande, negativt såväl som positivt ta en stund och fundera på om det verkligen är du som känner så eller om du blivit tillsagd som ett får vad du skall tycka!

GALA-Faktor = Omöjligt

gig

Multinationell schlagersång

Efter gårdagens första semi-final av Erusovision i Oslo är självförtroendet på topp. Jag lovar härmed att aldrig tvivla på min egen kapacitet, talang eller röst! ;-)

Ryktet går att nästa år skall vi ha åtta deltävlingar i Sverige så kanske man skulle passa på att försöka komma med i detta spektakel. Nu för tiden är det ju också svenska låtskrivare i varenda land och vår egen Robert Wells kunde man dessutom se förhöja vitrysslands läskiga klisché i gårdagens semi-final. Svenska körsångerskor är dessutom nästan obligatoriskt i varje schlagerkör med självaktning.

Jag tyckte inte att det var något bidrag som direkt tilltalade mig men jag gillar Hera Björks röst så som den sång-fascist jag är så håller jag i dagsläget på henne. Lite kuriosa om Hera är att i dessa multinationella schlagertider så tävlade hon faktiskt för Danmark förra året och kom då tvåa i den danska finalen med bidraget ”Someday”. Tittar man i nederkant precis i inledningen så ser man ett blont och ett mörkhårigt huvud bakifrån i greenroom och det är naturligtvis undertecknade och GALA-kollegan Jenny som sitter där och myser. I kören bakom Hera ser vi också en av Sveriges mest eminenta schlagerkörare, Britta!

httpv://www.youtube.com/watch?v=KFrU6dA40b0

Anledningen till att vi sitter i greenroom är ju att vi själva var med i ett bidrag i den danska festivalen förra året.  Tyvärr har videon tagits bort från youtube men här är ett foto!

GALA-Faktor = Multinationell schlagerartist!

kompetens

Kompetens?

Idag funderar jag över kompetens och betydelsen av densamma.

Jag fick precis reda på att kvinnan som erbjudits min tjänst i saltgruvan tackat nej. Den första tjejen som var på intervju drog tillbaka sin ansökan efter intervjun så av fem inbjudna har två dragit sig ur i olika skeden av rekryteringsprocessen. Orsakerna har varit personliga men kombinationen av hög arbetsbörda, stort ansvarsområde och dåligt betalt är inte så attraktiv som man hade kunnat tro. Ändå kommer ingångslönen för min efterträdare att ligga flera tusen kronor över den lön jag har idag efter 13 år på min arbetsplats.

Jag tänker också på giget i Sicilien och många, många av framför allt de större events man varit på genom åren. De flesta av GALAs event styr jag ju upp själv men ofta när det är lite större tillställningar är man bara en inhyrd röst och har då ingen möjlighet att påverka omständigheterna. Det är snarare regel än undantag att ju större event, desto sämre uppstyrt. Jag har förlorat många gig i min dag till större bolag. Jag har sedan blivit inhyrd som artist för en nurtondel av gaget, själv fått styra upp underhållningen och tittat på när inkompetenta eventbolag håvat in pengarna. Tänk ifall kunderna hade vetat att hade dom gått via mig hade dom fått EXAKT samma show men till hälften av priset och utan alla frustrerade artister som inte har en chans att göra sitt bästa.

På torsdag skall jag på en presentation inför ett miljonprojekt. Jag funderar på hur det hade känts inombords ifall jag hade anställt ett gäng musiker och artister, mailat ut en grandios men vag vision för att sedan låta artisterna själva styra upp repetitioner och arrangemang, efter det betalat dom ett par tusenlappar men själv fakturerat sexsiffriga belopp… Tack och lov så kommer jag aldrig att få reda på hur det känns eftersom jag hellre hade lagt mig ner och dött än agerat på ett sånt sätt!

Det värsta med att vara artist är att eftersom det är JAG som står i strålkastarna framför kunden så ligger det i min självbevarelsedrift att göra ett så bra jobb som möjligt. Resultatet är ju att kunderna aldrig får reda på vilka det egentligen är som får göra allt jobb. Att tro att man kan styra upp underhållning utan att någonsin jobbat på en scen är helt enkelt förmätet. Ibland kan det läggas hur mycket pengar som helst för att sammanställa färgsättningen på ett event, pyroteknik och kändisar men det är sällan det läggs en krona på en kunnig underhållningsansvarig som faktiskt koordinerar helheten i underhållningen, repetitioner och arrangemang utan det får som sagt musikerna lösa själva sinsemellan. Vilket dom oftast gör alldeles utmärkt men GRATIS!

Just nu läser jag Richard Bransons självbiografi. En mycket intressant bok av en mycket intressant man. En av hans filosofier är att man skall anställa personlighet inte kompetens eftersom rätt person med rätt inställning kan lära sig vilka kunskaper som helst men man kan inte ändra på någons personlighet. Anledningen till att det är så mycket nötter och inkompetenta män med låg självkänsla i toppen på eventbolag är naturligtvis att de själva har varit tvugna att starta företag eftersom de varken har kompetens eller personlighet nog att bli anställda.

I och med detta ganska aggresiva inlägg vill jag ändå passa på att skicka kärlek och respekt till  mina arbetsgivare och bokare. Det finns en anledning till att jag fortfarande väljer att jobba med just er!

GALA-Fakor = Uppstyrd

scenen

Nyss hemkommen från Sicilien samt en ny blogg.

Hej alla läsare! Från och med nu kommer jag att blogga här på min egen sida. Det är första inlägget och det är mycket jag inte har lärt mig än men jag skall iallafall göra ett försök. Alla gamla inlägg hittar ni här: http://www.finest.se/userBlog/?uid=33144

Som många av er kanske vet så har jag och min GALA-kollega Jenny precis varit och jobbat på ett stort event för Ericsson på Sicilien i helgen. Jag har fått många frågor om hur det var och jag känner konstigt nog att det inte är en helt lätt fråga att svara på. Giget var kul, alltid lika skoj att sjunga med fantastiska Jenny, grymma dansare, inhyrd stuntman och ett jättebra 11-mannaband. Alla var supertrevliga på plats men jag kan inte låta bli att undra över varför event av den här storleken allt för ofta fallerar i planeringen. Man spenderar MÅNGA tusenlappar på underhållning men det finns ingen plan eller kommunikation för att styra upp det så att alla kan göra sitt bästa. Vi var på plats två dygn innan giget och sammanlagt blev det knappt en halvtimmes rep med bandet och en timme med dansarna, båda repen fick vi styra upp själva och det blev ständiga förseningar och avbrott av andra saker som prioriterades framför underhållningen. Jenny konstaterade helt korrekt att är det något man kommer ihåg från ett event så är det maten och underhållningen och med mitt legendariska kontrollbehov så blir frustrationen ibland större än vad den hade behövt bli.

Ja ja, hur som helst så är det jättehäftigt att få ha varit på Sicilien och att ha jobbat med massa trevliga och begåvade människor. Scenen var skitsnygg, ljudet strålande och vi är ju alla proffs så kunden och gästerna var överlyckliga vid kvällens slut. Här är ett litet klipp från vårt lilla rep.

httpv://www.youtube.com/watch?v=k8B2YctSMPs

Taurmina där vi var var fantastiskt vackert och jag och Jenny spenderade vår tid på romantiska middagar i solnedgången, shopping och balkonghäng. Här följer lite bilder;

Vill man läsa mer och se mer bilder, kan man alltid kolla min kollega Jennys blogg också! :-)

http://www.gbgnattliv.se/jenny

GALA-Faktor = Bella!