filosofi

2014-11-25 13.39.32

Alla mina hemligheter

2014-12-13 18.00.04

 

Igår slog lusten att blogga till med full kraft igen. Som vanligt lyckades jag se något på nätet som triggade igång mig på alla cylindrar och i hjärnan vässade jag pennan för ett av mina skarpa inlägg. Precis som hundra gånger det senaste året valde jag till slut att inte skriva. Jag måste hålla med alla de som varnade mig för att skriva för öppet att livet är mycket enklare nu. Inga debatter på FB, inga telefonsamtal eller mail med frågor om vad jag egentligen menar, inga fler varningar och vad jag gissar, extremt mycket mindre skvaller om mig och mitt liv.

Ibland kan jag tycka att det är tråkigt att ni mina kära läsare aldrig fick reda på vad jag tyckte om det senaste valet, SDs framgångar eller debatten om invandrare och tiggare. Ni får heller inte längre läsa om mina känslor inför de olika problemen jag upplever inom denna bransch vi kallar bransch. Hur jag mår, hur mitt förhållande funkar eller hur det går i mitt företag tillhör också idag min privata sfär.

Så ni som fortfarande orkar och vågar. Fortsätt att bära min fana. Jag struntar ifall era åsikter är fantastiska eller totalt förkastliga. Jag älskar att läsa era tankar och när jag stör mig som mest och bara vill skrika rakt ut över all idioti i världen så myser jag lite extra över att det fortfarande finns människor som till fullo är redo att ta konsekvenserna för sina åsikter.

En vacker dag är jag en gammal tant. Min karriär kommer att vara över och jag kan gömma mig bakom att jag tack vare min ålder tappat kontakt med verkligheten och ändå inte har någon möjlighet (eller rätt) att påverka. Kanske bor jag fortfarande i en etta med en hund eller åtta. Kanske låter jag mitt hem förfalla och skyller på ett kreativt kaos, totalt nödvändigt för alla knivskarpa texter jag kommer att skriva. Den dagen är inte här än men tanken på den ger mig förtröstan inför framtiden.

Min röst har tystnat men inte mina tankar…….

IMG_0278

S.E.X.

IMG_0278

Det var början av 2008. Program som ”Fråga Olle” och ”Outsiders” drog storpublik i tv-soffan. Tidningarnas löpsedlar var fyllda av sextips, tester av sexleksaker och inget annat ämne fick i närheten av lika mycket uppmärksamhet i media. Själv hade jag som nybliven singel precis börjat blogga för första gången. Titeln på bloggen var ”Kvinna + sex = komplicerat” och lästes med skräckblandad förtjusning av ett par tusen läsare om dagen. Min mest nyfunna och tillika singelväninna var inte bara utbildad till mitt dåvarande drömyrke, Sexolog utan hon delade dessutom sin post som VD för ett företagscenter med att varje onsdag ha klienter som delade med sig av sina mest intima problem i företagets vilorum.  Vi pratade om sex och relationer över litervis av vin och inga ämnen avhandlades lika noggrant oavsett vem man råkade hamna i samspråk med. Vintern gick över till vår och på söndagarna samlades jag, min väninna och lite annat löst folk på den lokala puben. Kärntruppen bestod oftast av samma människor och våra inbördes relationer gjorde att det aldrig saknades ämnen till bloggen. Våren gick över till sommar, det var fest nästan varje kväll och inget jag skrev i bloggen kunde mäta sig med dekadensen och intrigerna de där overkligt varma försommardagarna. Inom allt för kort gick sommaren över till höst och innan löven fallit från träden, var singeltiden över för oss alla och för mig så även bloggen.

Vi snabbspolar till 2014. Likt en björn sticker jag ut min nyskilda nos ur idet och vädrar förväntansfullt på vårsolen. Något har förändrats. Löpsedlarna skyltar med olika dieter och väderprognoser. Sociala medier fylls av bilder på glada barn och fredagens hemlagade pizzor. Samtalsämnena med vännerna pendlar mellan utbrändhet och hurtiga karriärsbeskrivningar. Tv-tablåerna är fyllda av repriser på kriminalserier, engelsmän som bakar muffins och när den nya appen ”Fitness tracker for you vagina” lanseras så är det i syftet att hålla urinblåsan på plats.

Är det så att sex spelat ut sin roll? Har det kanske rent av blivit omodernt? Är det enklare att somna med barnen i soffan till fredagsmyset för att orka upp till bullbaket lördag morgon eller eller är det helt enkelt så att vi vuxna människor lämnat över denna svettiga, kladdiga tilldragelse till den yngre generationen som inte bryr sig lika mycket om sina designerlakan och välorganiserade kuddarrangemang?

Jag blev aldrig Sexolog, den gamla bloggen är raderad sedan länge och ingen kan anklaga mig för att ha stått på barrikaderna frustandes av lust. Låt mig ändå höja fanan och skandera över takåsarna, -Baka bullar kan ni göra en annan dag!

The more I think about sex, the better it gets
Here we have the purpose in life
Good for releasing the tension
Good for the blood circulation
The root of our reincarnation – Kate Bush

IMG_4295

Ett ord betyder så mycket

Jag är en kvinna av många ord. Jag tänker mycket, pratar mycket och skriver mycket.
Många tycker inte att ord är så viktiga. Orden används mest för att kunna  göra sig förstådd med sin omgivning, skicka ett snabbt mess eller läsa Aftonbladet på iPaden.

Nu är det ju i sanning så att inte alla uppskattar de svulstiga beskrivningar av ”blekt hull som väller lustfyllt” i Anais Nins erotiska böcker från sekelskiftet eller Björn Ranelids aldrig sinande svada för den delen men jag är säker på att alla kan komma ihåg ett ord som sårat, en favoritreplik ur en film eller sina idolers bästa låttexter.

Den finaste present jag någonsin fått var nog när jag flyttade från min gamla hemstad ner till Göteborg. Det var sommaren -91 och hela sommarlovet ägnades åt att i en blå Amazon åka genom Karlstads gator och lyssna på Roxettes nya platta Joyride. Vi var ett helt gäng och varje låt kändes som om att den var skriven just om oss och våra inbördes relationer. Min dåvarande pojkvän jobbade 8 mil bort och mina goda vänner i den blå amazonen gjorde sitt bästa för att hålla mitt humör på topp i hans frånvaro. När sommaren så var slut och det var dags att flytta fick jag ett litet paket av en av killarna i gänget. I paketet låg en anteckningsbok med titeln ”Obetydligt-Ovärdeligt”. I boken hade han klistrat in låttexter, seriestrippar samt några av sina egna dikter och på försättsbladet hade han skrivit en avskedstext. Boken är än idag en av mina käraste ägodelar även ifall jag sedan den sommaren aldrig pratat med honom igen.

Ja ord, det är sannerligen en skatt men som Kung Midas fick erfara så är alla skatter ett tveeggat svärd. Vilka ord minns ni bäst? En vacker kärleksdikt eller glåporden från mobbaren i mellanstadiet? Förälskade ord viskade i örat eller den exakta ordalydelsen när föremålet för din kärlek meddelade att känslan inte var ömsesidig? De hundratals komplimanger dina nära sprider eller den enda förolämpningen en ytlig bekant kastade ur sig på den där kvällen på krogen?

Ord är något vi skall vara försiktiga med. Det är inte för intet som den mest fruktade frasen i en relation är; -Vi behöver prata.
Själv har jag med ord förstört fler relationer än jag kan räkna både i vänskap, i jobbet och i kärlek. Hade jag använt andra ord med facit i hand? Kanske…. Är det ett alternativ att lämna orden till förmån för något annat? Aldrig!

Den där plattan Joyride från 91 då? Det var framför allt en låt vi lyssnade på om och om igen den där sommaren i den blå Amazonen. Den var också inklistrad i anteckningsboken jag fick i gåva. Mina ord är som titeln, obetydliga – ovärdeliga

It’s not the chapters he reads when you’re feeling low down
It’s not the touch of his skin when you kiss him goodnight
It’s not the money he spends when you want to buy a daydream
And not that miracle smile that makes the sky bright

It’s not the way his hands behave
When you’ve turned out the light

It’s the small, small small talk that makes it all happen
Small, small small talk that makes you want to fly, yes it does

It’s not the way he believes in you like a religion
It’s not the thrill that you get when he’s holding you tight

It’s not the way his eyes persuade
You to stay the night

It’s the small, small small talk that makes it all happen (just like that)
Small, small small talk that makes you feel like flying, yes it does

Information, heart and soul, a whisper, a word
Confessions that have to be heard
Small small talk

Come on now, come on now
Come on – you make it rock so heavenly
Come on now, come on now
Come on – you seem to talk so heavenly

Big words…
Small talk…

It’s not the way his eyes persuade
You to stay the night

It’s the small, small small talk that makes it all happen
Small, small small talk that makes you feel like flying, yes it does