2014-09-18 20.23.46

En person sade till mig en gång att jag inte skulle bry mig om Facebook eftersom det inte är det ”riktiga livet”. Att samma person sedan totalt flippade ut när jag skrev saker på min wall som kunde tolkas att det kunde handla om hen säger däremot en del om hur vi lever våra liv idag.

De flesta av oss lever idag våra liv i större eller mindre utsträckning på diverse sociala medier. Vi bloggar, delar våra foton på instagram, uppdaterar vår Facebook, hittar partners på internet och chattandet har i princip övertagit både de vanliga konversationerna såväl som telefonsamtal och sms.

Jag antar att de flesta av er känner igen en tid innan mobiler när man väntade på samtal. Man skyndade sig ifall man var tvungen att gå ut och man kunde till och med ställa in saker för att vara säker på att inte missa ifall telefonen ringde. Idag är vi tillbaka där fast tusen ggr värre……

Idag skickar du iväg ett meddelande på din messenger. Du ser direkt när någon är inloggad och när någon läst ditt meddelande. Tillfredsställelsen när de små bubblorna som indikerar att den andre skriver dyker upp, är nästan lika stor som frustrationen när du vet att någon läst ditt meddelande men inte svarat. Är det då ett viktigt jobbmail eller ännu värre, ett kärleksintresse kan tortyren vara total när det senare inträffar.

Jag antar att de flesta, precis som jag har ett visst antal vänner på Facebook som man interagerar med mer än andra. Det är ungefär samma människor som gillar de inlägg man gör och de länkar man delar. Antalet ”likes” visar ifall man återigen lyckats tillfredsställa sin lilla krets. Jag vet inte hur många, precis som jag har tagit bort ett inlägg eller en länk när ni upptäckt att ingen (eller tillräckligt många) har gillat det. Ännu värre är det om man gjort ett inlägg som är mer eller mindre direkt riktat till någon och personen i fråga inte gillar det (förutsatt att det är ett ”snällt” inlägg då naturligtvis ;-)). Lägger man sedan som grädde på moset att personen i fråga har gillat liknande inlägg som andra gjort så är misären total.

Inte nog med detta. Du kan också kolla vad din partner, din rival, ditt ex, din kollega eller din (o)vän har för sig. Om du är lagd åt det hållet kan du också driva dig till vansinne genom att försöka tolka allt som någon gör (eller inte gör). Det helt sjuka är att det här beteendet kan man alltså ägna sig åt utan att ens må dåligt eller att ha någon att ”kolla upp”. Man lyckas alltså hitta situationer på nätet som får en att må sämre än vad man egentligen gör, att ifrågasätta människor i sin närhet utan anledning och att ägna värdefull tid åt att fundera över saker som man i det riktiga livet inte ens hade vetat om att de fanns.

Ni som följer min blogg vet att jag hade en ”vit månad” i september. Den innebar ju också att jag iallafall privat höll mig ifrån sociala medier i 30 dagar. Skall sanningen fram så mådde jag extremt bra av det. Framförallt Facebook, stressar mig, gör mig ”brudig” och överanalyserande. Sista tiden har jag också börjat bli tokig på att alla sitter med näsan i mobilen hela tiden. Det plingas och vibreras vid minsta lilla händelse. Ni har säkert alla varit med om att man varit upptagen på jobbet eller med någon aktivitet ihop med andra människor. I samma stund man är färdig så tar alla fram sina mobiler för att se vad som hänt på Facebook, på Instagram, på mailen och på alla andra medier. Det värsta är att jag är så förvirrad och förstörd av detta beteendet att jag till och med försökt ”straffa” människor i min närhet genom att härma deras beteende och detta ovanpå ett redan abnormt beroende.

Sociala medier och då främst Facebook är utan tvekan mitt största beroende och jag har abstinens bara vid blotta tanken men nu skall jag ta tag i detta. Från och med NU är mitt mål att lyckas med följande;

INGA sociala medier när jag umgås med andra människor.
Jag skall inte aktivt gå in på någons sida på FB i privat syfte utan ENBART för att söka specifik information.
Enda gången min mobil skall ge ljud eller vibrationer ifrån sig är vid samtal, sms eller jobbmailen. Inga notifikationer, chattsignaler eller liknande.
Jag får inte skjuta upp NÅGOT oavsett hur obetydligt det är för att jag har fastnat på Facebook.
Mobilen skall INTE vara det första jag plockar upp på morgonen eller det sista jag ägnar mig åt innan jag går och lägger mig.

Sedan min vita månad har jag i princip slutat med privata åsikter och kontroversiella debatter på Facebook. Det känns väldigt bra så det är självskrivet att jag fortsätter med. Jag skall faktiskt försöka skära ner ännu mer och istället dela bilder på Instagram när jag känner att jag har något som jag tycker är värt att dela med mig av.

Så här i nyårstider är det ju populärt med diverse utmaningar. Inte än men kanske nästa år är jag redo för ”100 dagar utan Facebook”. ;-)