Idag funderar jag över kompetens och betydelsen av densamma.

Jag fick precis reda på att kvinnan som erbjudits min tjänst i saltgruvan tackat nej. Den första tjejen som var på intervju drog tillbaka sin ansökan efter intervjun så av fem inbjudna har två dragit sig ur i olika skeden av rekryteringsprocessen. Orsakerna har varit personliga men kombinationen av hög arbetsbörda, stort ansvarsområde och dåligt betalt är inte så attraktiv som man hade kunnat tro. Ändå kommer ingångslönen för min efterträdare att ligga flera tusen kronor över den lön jag har idag efter 13 år på min arbetsplats.

Jag tänker också på giget i Sicilien och många, många av framför allt de större events man varit på genom åren. De flesta av GALAs event styr jag ju upp själv men ofta när det är lite större tillställningar är man bara en inhyrd röst och har då ingen möjlighet att påverka omständigheterna. Det är snarare regel än undantag att ju större event, desto sämre uppstyrt. Jag har förlorat många gig i min dag till större bolag. Jag har sedan blivit inhyrd som artist för en nurtondel av gaget, själv fått styra upp underhållningen och tittat på när inkompetenta eventbolag håvat in pengarna. Tänk ifall kunderna hade vetat att hade dom gått via mig hade dom fått EXAKT samma show men till hälften av priset och utan alla frustrerade artister som inte har en chans att göra sitt bästa.

På torsdag skall jag på en presentation inför ett miljonprojekt. Jag funderar på hur det hade känts inombords ifall jag hade anställt ett gäng musiker och artister, mailat ut en grandios men vag vision för att sedan låta artisterna själva styra upp repetitioner och arrangemang, efter det betalat dom ett par tusenlappar men själv fakturerat sexsiffriga belopp… Tack och lov så kommer jag aldrig att få reda på hur det känns eftersom jag hellre hade lagt mig ner och dött än agerat på ett sånt sätt!

Det värsta med att vara artist är att eftersom det är JAG som står i strålkastarna framför kunden så ligger det i min självbevarelsedrift att göra ett så bra jobb som möjligt. Resultatet är ju att kunderna aldrig får reda på vilka det egentligen är som får göra allt jobb. Att tro att man kan styra upp underhållning utan att någonsin jobbat på en scen är helt enkelt förmätet. Ibland kan det läggas hur mycket pengar som helst för att sammanställa färgsättningen på ett event, pyroteknik och kändisar men det är sällan det läggs en krona på en kunnig underhållningsansvarig som faktiskt koordinerar helheten i underhållningen, repetitioner och arrangemang utan det får som sagt musikerna lösa själva sinsemellan. Vilket dom oftast gör alldeles utmärkt men GRATIS!

Just nu läser jag Richard Bransons självbiografi. En mycket intressant bok av en mycket intressant man. En av hans filosofier är att man skall anställa personlighet inte kompetens eftersom rätt person med rätt inställning kan lära sig vilka kunskaper som helst men man kan inte ändra på någons personlighet. Anledningen till att det är så mycket nötter och inkompetenta män med låg självkänsla i toppen på eventbolag är naturligtvis att de själva har varit tvugna att starta företag eftersom de varken har kompetens eller personlighet nog att bli anställda.

I och med detta ganska aggresiva inlägg vill jag ändå passa på att skicka kärlek och respekt till  mina arbetsgivare och bokare. Det finns en anledning till att jag fortfarande väljer att jobba med just er!

GALA-Fakor = Uppstyrd