old-man-young-woman1

Pedofil i Göteborg

IMG_4072

Idag var en glädjens och en sorgens dag. En glädjens dag därför att en vän och f.d. granne och hans dotter ÄNTLIGEN fick någon slags upprättelse för de övergrepp hans bästa vän utsatt dottern för i flera år. En sorgens dag eftersom det bekräftades att förövaren var en man i bekantskapskretsen. Ingen jag har någon direkt relation till men ändå någon som i många år varit en väldigt välkänd profil i Göteborgs krogvärld och inte minst för oss i musik- & eventbranschen. Ett år i fängelse fick han. Efter ett par års utredning, ett frikännande och ett överklagande så fick han ETT år! Jag kommer ihåg en bekant till min far som var chaufför åt en liga som smugglade in bilar från utlandet. Han körde bilarna och fick en slant här och där och för det fick han TRE år. Svårt att se logiken i det. Det helt galna är dessutom att jag har en annan vän vars dotter blivit sexuellt utnyttjad. (Var kommer alla dessa hemska människor från?). Den här mannen fick också precis sin dom och han fick fem år. Fortfarande alldeles för lite för att potentiellt förstöra ett helt liv för en ung flicka men iallafall bättre än ETT år. Tankar, styrka och kärlek till familjerna och främst barnen. Hoppas att ni alla kan gå vidare lite nu iallafall när förövarna är bakom lås och bom.

 

 

var som varit en ganska lugn månad arbetsmässigt. Det absolut största som hände var att Rock The Night fick sin första möjlighet att spela på Gran Canaria under den årliga semestern. En vecka i värmen som toppas av ett grymt gig var precis vad som behövdes för att sparka igång det nya året.

Prostitution och Årskrönika 2013 – del 1

Jag har gått och gnagt på ett inlägg om prostitution i ett par dagar men till slut insåg jag att det finns inget att säga. Det finns INGEN anledning att tro att det är ok att betala pengar för att utnyttja någon annans kropp, INGEN! Läs gärna denna artikel. Må ingen skugga falla över någon som vill, måste, tvingas att sälja sin kropp och må ingen ursäkt göras för de som köper kroppar. Det är så glasklart att jag inte ens är intresserad av en debatt så istället ger jag mig raskt över till årskrönikan för 2013.

Jag läste i mitt första inlägg 2013 att 2012 var det värsta året i mitt liv. Så var det nog men 2013 kommer inte heller det att gå till historien som ett år att minnas helt positivt, iallafall inte på det privata planet. Tack och lov slutade det väldigt mycket bättre än det började så nu hoppas jag att det har vänt på allvar.

var som varit en ganska lugn månad arbetsmässigt. Det absolut största som hände var att Rock The Night fick sin första möjlighet att spela på Gran Canaria under den årliga semestern. En vecka i värmen som toppas av ett grymt gig var precis vad som behövdes för att sparka igång det nya året.

Januari var som vanligt en ganska lugn månad arbetsmässigt. Det absolut största som hände var att Rock The Night fick sin första möjlighet att spela på Gran Canaria under den årliga semestern. En vecka i värmen som toppas av ett grymt gig var precis vad som behövdes för att sparka igång det nya året.

Februari. En månad där jag gjorde ett par roliga gig med www.galasweden.se och jag fick också möjligheten att se ungdomsidolen Bobby Kimball från Toto live för första gången. Som en bonus, var det dessutom goda vänner till mig i bandet vilket höjde upplevelsen avsevärt. Mest minnesvärt från februari är nog ändå min tid på Allum. Jag fick förfrågan om jag kunde tänka mig att ”styra upp” en Pop-upbutik med t-shirts och linnen under ett par månader. Jag skaffade personal, hade hand om schema och löner och jobbade dessutom några dagar här och där. Riktigt kul och mycket bra shopping blev det. ;-)

Mars var en extremt social månad. Många ”Öppna scener” och trevliga utekvällar blev det. Jag fick äran att tillsammans med Ia Eklundh från Freak Kitchen sitta i juryn för en talangjakt med extremt begåvade ungdomar. Några kul gig hanns det med. Det mest minnesvärda var troligtvis tio-årsjubileet för ett företag där jag även spelade på invigningen och fem-årsjubiléet. Jag spelade även in en video med mina elever från Malmö till Paulo Mendoncas första video till singeln BBB och kände mig kulturell på Lorensbergsteatern där jag bevittnade 80-talshyllningen Radhusdisco.

Mest minnesvärda giget i April var helt klart Headlines gig på Trädgårn för massa After-skisugna gäster. Annars var april en månad som ägnades extremt mycket åt eleverna i Malmö. Jag var musikalisk instuderare för både Grease och Hair som båda hade premiär i Maj. Två fotograferingar hanns också med. En för Gala och en för Headline. Båda utförda av grymma fotografen Emelie Lager. Roligaste minnet var nog ändå release-festen för Paulos skiva. ALLA var där, konserten var grym och fräckare skiva att medverka på fanns iallfall inte det året.

Många kul gig den här månaden faktiskt. Fyra dagar på Heden för en stamkund, Abbamingel utomhus i vita caper och Headline i Varberg var nog de mest minnesvärda. Alla gig bleknade naturligtvis i ljuset från min 40-årsdag. Stor fest med jam på kontoret och en resa till London med bästa väninnan får helt klart större plats i minnet än något annat. Tack alla underbara vänner för att ni gjorde min 40-årsmånad så minnesvärd! <3

Uj uj, Juni var verkligen en fullspäckad månad. Samarbetet med Eli Stream skapade duon AME. Tre gig bokade vi samma vecka vi bestämde oss för att börja spela tillsammans. Drygt 30 gig tillsammans hann det bli under året i olika sammanhang. Gig med Headline på Trädgårn blev det även denna månad och nu med gamle rockräven Dag Finn som gäst. Det åktes mellan Hufvudstaden och Thorskog och gigmånaden toppades med tre dagars gig under midsommarhelgen på Öland där jag inte varit sedan jag var fyra år. Annat minnesvärt är naturligtvis den årliga fem-kampen på Liseberg. Den anordnas av partybandet Tre Drag och är ett stående inslag för alla Göteborgs covermusiker sen minst tio år tillbaka.

Fortsättning följer!

IMG_1522

Snål? Trött? Självisk?

Som sagt. Igår skrev jag ett jättelångt inlägg som raderades när jag skulle publicera det. En vän på FB sade mycket riktigt att antagligen var det ett för tråkigt inlägg så datorn raderade det av tristess och så var det nog. ;-)

Nu tänkte jag helt enkelt att årets andra inlägg skulle bli ett sådant där inlägg som är typiskt för mig. Reflekterande, lite provocerande och garanterat ett som upprör en och annan så ”here we go”……

Jo idag funderar jag lite på den där personligheten som gärna åker snålskjuts på andra. Aldrig på ett taskigt sätt och ofta säkert helt ovetande men det ligger i deras natur att få andra att göra saker åt dom istället för att göra det själv. Nu med FB och andra sociala medier så är det väldigt lätt att bli lat. All info och samlad kunskap är bara ett knapptryck borta. Varför cirkulerar samma bild på en söta hundvalp med en rolig pratbubbla i månader istället för att folk lägger ut bilder på sina egna söta hundvalpar där de fnulat ihop en rolig pratbubbla i ett redigeringsprogram? Jo, helt enkelt för att det är enklare.

Ibland önskar jag ändå att folk kunde känna in lite eller fundera på ifall man kanske kan erbjuda något i gengäld. Jag kan också bli lite provocerad när folk använder sociala medier för att dom inte orkar leta upp något på nätet, ringa ett samtal eller köpa egna grejer. När det gäller yrkesrelaterade grejer blir jag ännu mer provocerad. Jag är t.ex med i ett forum där någon lade ut en förfrågan ifall någon hade några tips på bra och roliga övningar till en kör. Som alltid (Det här är det fantastiska och varför jag älskar FB), svarar en person att hen har en hel del och kan tänka sig att maila ifall vederbörande skickar sin mailadress. Vad händer nu? drygt 30 personer frågar, utan att erbjuda något tillbaka ifall vederbörande kan skicka materialet till dom också. Jag har lagt många år på att utveckla mina övningar, min repertoar och min teknik. Visst kan jag dela med mig av ett tips eller ett musikarrangemang till någon enstaka som vill ha hjälp men varför i hela världen skulle jag lämna ut hela min metodik, komplett med material till alla som inte orkar styra upp något själva?

Själv har jag lagt mycket tid på att hjälpa vänner till ytliga bekanta med allt från tips om jobb och lägenheter till att låna ut kläder och noter t.ex. Allt på eget initiativ inte på något sätt för att folk kräver det men det är faktiskt ett av mina nyårslöften att sluta med det. Inte för att jag är varken bitter eller snål utan bara för att det tar tid att leta info och saker och inte minst att sedan komma ihåg vem som har mina grejer. Som exempel så var det bara något år sedan jag fick tillbaka en notbok som personen hade haft i över tio år. Ingen fara, jag hade inte saknat den men det är bara för jobbigt att hålla koll och jag vill lägga min tid och energi på de som är viktigast för mig och där man har ett ömsesidigt givande och tagande.

Någonstans tror jag att man kan finna samma tillfredsställelse i att hjälpa människor på nätet ungefär så som man kan känna när man skänker pengar till svältande barn för att lätta sitt samvete lite. Eftersom jag alltid har lite dåligt samvete för att jag inte har (eller tar mig) tillräckligt med tid för de som är viktiga för mig så har jag kompenserat med att hjälpa de som inte kräver lika mycket. För mig har det blivit lite som att bita mig själv i svansen och faktum är att det är extremt sällan som tjänsterna återgäldas.

Det är saligare att giva än att taga så kom ihåg det när ni lägger ut en önskan att någon annan skall underlätta era liv utan att erbjuda något i gengäld. Nu tänker jag lägga ut en förfrågan på FB om någon kan hjälpa mig med med viruset i min dator. KARMA! ;-)

IMG_4040

I´M BACK

Hej alla mina 12 läsare!

Inte nog med att jag har haft bloggtorka, min blogg har dessutom av någon outgrundlig anledning varit blockerad i över ett halvår . ÄNTLIGEN är det fixat och jag känner mig mer sugen än på länge att skriva så vi får väl se var vi hamnar.

Det här med att skriva blir på sitt sätt svårare och svårare, både ju äldre man blir men också i viss mån i takt med framgång. Min framgång är kanske inget direkt att skryta med men den går i alla fall åt rätt håll och med det följer ett ansvar. Jag vet med säkerhet att det finns människor som väljer att inte jobba med mig, inte p.g.a min talang eller samarbetsförmåga utan att dom faktiskt har problem med saker jag skrivit. Jag har många gånger fått höra att det vore mycket bättre för min karriär och inte minst enklare som människa ifall jag bara kunde hålla mig från att skriva vad jag tycker hela tiden. Vissa dagar är jag svag och då håller jag med men de flesta dagar är jag starkare och då inser jag att stora delar av min identitet faktiskt ligger i att jag nästan tvångsmässigt måste ha åsikter om det mesta. Dessutom, vad är en åsikt ifall ingen får veta den. ;-)

Ja ja, fortsätter jag att blogga, kommer det att krylla av åsikter så mer om det kommer med all säkerhet att dyka upp.

Vad har hänt sen sist då? En blogg skall väl vara lite av en dagbok även ifall mitt skrivande snarare handlar om åsikter och aktuella händelser än vad jag äter till middag eller gör på min fritid. Just nu finner jag i alla fall stort nöje i att lära min lilla hund massa fåniga trick. Hon är dum som ett spån men väldigt pigg så jag har insett att det inte räcker med motion för att stimulera henne, hon måste få jobba med hjärnan också. Ett nytt trick i veckan är målet så den här veckans uppdrag är att ”spela död”. Det går så där men vi har roligt iallafall. Vill man se ett litet filmklipp så kan man följa mig på instagram.

Efter nästan en veckas ledighet skall det bli riktigt skönt att ta tag i verkligheten imorgon. Jag har några riktigt fräcka grejer på G men mer om det en annan dag. Imorgon är det iallfall dags för första repetitionen inför vårens turné med Peter Jezewski från Boppers. Turnéplan och allt sådant kommer också inom kort men till dess önskar jag en God Natt och på förhoppningsvis återseende imorgon. Vem vet! Imorgon kanske ni 12 som läser detta blivit 13.

boy-girl-reading1

En litterär paradox

Läser fler och fler rapporter om att framför allt barn och ungdomar

Inte läser längre.

Jättesorgligt säger jag som tillbringade större delen av min barndom begravd i en bok.

Att attackera problemet genom att skriva artiklar som per definition måste läsas slår mig ändå som något ogenomtänkt….

20130622-135447.jpg

Baby on board

20130622-135447.jpg

Den här skylten gör mig galen när den stirrar på mig ur bakrutan på en nybliven förälders Volvo kombi. Vad betyder den? Vad vill hen?

Ok, jag fattar, det är ett barn i bilen. Om man inte skyltar med det, betyder det att det är ok att helt hänsynslöst ramma våra medtrafikanter? Om man nu mot all förmodan är ute efter att göra just detta, hindras man då av denna skylt?

Detta är naturligtvis ännu en typiskt svensk pekpinne designad för att uppfostra våra medmänniskor utan att egentligen behöva konfrontera någon. Hur kommer det sig då att det utan undantag att det är bilisterna med denna typ av skylt som kör som krattor och skapar farliga situationer genom att skapa frustration hos alla runt omkring med sin ryckiga, långsamma och osäkra körstil?

Så många frågor, så få svar. Bara slopa skylten nästa gång!

pizap.com13686207490711

Ur en annan synvinkel

Fem månader senare…. Jag som lovade att ge del två av min årskrönika den 2 januari. Detta kan innebära att jag är en förbenad lögnare eller att mitt liv inte var värt att dokumentera…… Jag skall försöka klura ut vad som är sant. ;-)

Så här en vecka efter min 40-årsdag, inser jag att jag ännu en gång står inför stora förändringar i mitt liv. Inget direkt positivt men det bästa med förändringar är att man inte vet vad dom innebär förrän man har gått igenom dom. Det som däremot står helt klart är att jag på många sätt censurerat mig själv och mina tankar de sista åren vilket även gjort att jag förlorat mitt språk. Eftersom jag inte riktigt vet vem jag är utan det så kommer jag som ett led i sökandet av mitt nya jag börja skriva igen.

Hur mycket jag kommer att skriva och om vad, har jag inte riktigt bestämt än men jag vet att det kommer att vara åsiktsbaserat med alldeles för många inlägg om politik, religion, samhällsfrågor och annat som kanske kommer att anses lite tungt.

Jag har en stark känsla av att nästa inlägg kommer att handla om konflikter. Något som formar stora delar av våra liv antingen vi vill eller inte. Finns det något att lära från dom, går dom att undvika och hur uppstår dom egentligen? Är du nyfiken, har du svar eller frågor? Då ses vi snart igen!

JANUARI - Arbetsmässigt var det en kul månad som innehöll bl.a. ett roligt gig på mässan med Liveband och Kayo. Jag var på Trägårn för att spana in Amaranthe inför gigen jag skulle göra men mest av allt så hade jag faktiskt tid att hänga en hel del med mina vänner. Tack för det!

Årskrönika – del 1

2012 var utan tvekan det värsta året i mitt liv och ingen är gladare än jag att det är över. Tack och lov, finns det alltid ljusglimtar i mörkret så här är mina favoritögonblick från första halvan av året som gick.

JANUARI - Arbetsmässigt var det en kul månad som innehöll bl.a. ett roligt gig på mässan med Liveband och Kayo. Jag var på Trägårn för att spana in Amaranthe inför gigen jag skulle göra men mest av allt så hade jag faktiskt tid att hänga en hel del med mina vänner. Tack för det!

FEBRUARI - En månad där jag var på flera konserter och otroligt nog flera fester. Häftigast var ändå promenaden över isen på Amundön med make och vovve. En fantastisk dag och kväll i ett extra vackert vintersverige.

APRIL bjöd på en härlig valborg i hop med Gota Par Bricole, totalrenovering av min nya lägenhet, traditionell musikfest med gästspel på Brännö men framför allt ett av årets coolaste gig. Cirkustema med rund scen i mitten av stora scenen på då nyöppnade Post Hotell.

Efter drygt 40 år tillsammans var MAJ den månad mina föräldrar valde att slå ihop sina påsar. Som bonus, slipper jag att framlida resten av mina levnadsdagar som bastard. ;-)

JUNI var kanske årets mest händelserika månad. Konceptet "Abba the future" hade premiär, jag började min karriär som DJ-bokare, jag tog in två nya killar i GALA, det var stora kalas till höger och vänster och äntligen var jag ledig för att delta i musikernas 5-kamp på Liseberg efter tre års uppehåll. Mest minnesvärt är nog ändå giget med Bröderna Handsome på Siljarocken. 2000 glada människor som är där för musikens skull som sjunger och dansar med är en riktigt häftig upplevelse.

Det var första halvan. Resten kommer imorgon!

Ett kränkt barn?

VÄX UPP!

Ett kränkt barn?

Snälla rara vuxna människor!

Det är inte rasistiskt att välja att avstå pepparkaksgubbar i ett luciatåg. Det är inte könsdiskriminerande att inte låta en flicka vara stjärngosse, det är inte en hyllning till Ku Klux Klan att ha strutar på huvudet, Ja vi skall ha en kvinnlig Lucia i år också, det är ok att bestämma att vi skall bara ha två tomtar i luciatåget fast tio barn vill vara tomtar.

Vem är det som har fått för sig att det är fel att inte låta alla få som dom vill hela tiden? Var har folk fått ifrån att alla skall vara med och bestämma allting, annars är det orättvist? Hur har människor fått för sig att så fort man inte låter någon få som dom vill så är det rasistiskt, könsdiskriminerande eller elakt?

Om ditt barn vill vara pepparkaksgubbe i ett luciatåg och inte får det. Var inte med alls då, starta ett eget luciatåg eller allra helst; SUCK IT UP och var tomte istället. Det kommer inte att traumatisera någon såvida ingen får för sig att gå till tidningen för att gråta ut. Jag är säker på att de flesta föräldrar har regler varje dag om vad deras barn får ha på sig. Det är ok! Nästan alla fritidsaktiviteter har dessutom klädkoder beroende på kön, ålder och årstid.

Det går också bra att sjunga om Gud och Jesus även ifall man inte är kristen. Vi kan också sjunga svenska nationalsången oavsett var vi är födda, vi kan ha avslutningar i en kyrka för att det oftast finns gott om plats och det är fint i kyrkor. Vi kan ha svensk flagga på våra skolgårdar och offentliga byggnader och vi kan också ha andra flaggor ifall vi nu skulle tycka att det är fint/bra/rättvist.

Vad vi däremot inte kan göra, är att lära våra barn att leta efter fel och orättvisor i varenda vardaglig företeelse. Att ägna för mycket tid av sitt liv att känna sig orättvist behandlad och att försöka sätta dit människor som inte gör eller tänker just som du, är både ocharmigt och omoget. Ta gärna en stund och fundera (på riktigt) varför det är så hemsk att säga till en liten pojke att, Nej du får inte vara pepparkaksgubbe i luciatåget. Hade det verkligen gett honom ett större trauma än att inte låta honom vara Batman t.ex. ifall han nu ville det? Eller skulle kanske alla barn klä ut sig till vad dom vill? Kanske bör vi slopa alla traditioner? Kanske bör vi låta våra barn få precis som dom vill i alla lägen för att vara säkra på att inte kränka dom?

Ingen människa, vuxen eller barn bör tvingas att göra något dom inte vill. Väljer man däremot att vara med i något så finns det oftast något att förhålla sig till. Om du börjar spela fotboll, kommer ingen att tillåta dig att gå in på plan i hockeyutrustning. Om du vill bli miss universum så får du inte det om du är man, har barn, är över 25 eller röker.

Statsminister, astronaut, rik, berömd, företagsledare, läkare, lärare, frisk, utbildad och gammal, är däremot några saker som alla som vill bör ges samma chans att bli!

51

Ett inlägg i kulturdebatten

Branschorganisationen Svensk Scenkonst kommer under våren 2013 att starta en ny utbildning med fokus på att få fler kvinnliga chefer inom kultursektorn. Med en förhoppning om att kunna påverka den värld jag lever i, skickade jag in en ansökan. Idag kom beskedet att jag inte ens är uttagen till intervju. Den enda motiveringen var att det var 70 sökande till 9 platser.

Under mitt snart 40-åriga liv, har jag sett hur kultursektorn stadigt förlorat mark. När mina föräldrar gick ut scenskolan på 70-talet, fick de direkt ett stadigt jobb med månadslön och så var det till den dagen de gick i pension. Idag är arbetssituationen helt annorlunda. (Läs gärna arbetsförmedlingen kulturs prognos http://www.arbetsformedlingen.se/download/18.6a167f531341a04783880003480/Prognos_Kulturmedia_2011.pdf)

Efter att idag, lite noggrannare ha surfat runt på Svensk Scenkonsts hemsida samt diverse andra branschorganisationer, inser jag att mentaliteten fortfarande är kvar i 70-talet.

Precis som i politiken i övrigt handlar allt om jobben. Kulturen har ett oerhört viktigt uppdrag att upplysa, utbilda och utmana samhället. För att kunna åstadkomma detta är statlig och kommunal finansiering fortfarande i hög grad berättigad. Mitt problem är att kultursektorn fortfarande delas upp i kultur och kommersiell verksamhet. För att kunna ha tid och råd att jobba med samhällsnyttig kultur, måste utövarna kunna försörja sig utan att vara beroende av bidrag. Detta innebär att arbetsmarknaden för kulturarbetare måste underlättas. Jag hade gärna jobbat med mer samhällsnyttiga och intressanta projekt ifall inte all min tid gick åt till att hitta arbetsgivare som är villiga att betala för de tjänster jag erbjuder i min kommersiella verksamhet. För att få en ny generation att intressera sig för kultur krävs också en möjlighet att erbjuda undervisning för en rimlig summa. Många nytänkande pedagoger passar inte in i befintliga undervisningsformer men vill ändå kombinera sin scenverksamhet med undervisning. Hur skall man då kunna konkurrera med studieförbund och kommunal undervisning när man p.g.a. momsregler tvingas ta priser som ligger 25 % högre?

Hade jag gett mig in i kulturpolitiken hade jag haft följande mål;

  • Frilansande artister som på eget bevåg sätter upp en föreställning eller en konsert, bör inte betala skatt på mer än 50% av intäkterna.
  • Småföretagare bör kunna tjäna 5000 /uppdragsgivare/år utan att betala skatt och moms.
  • All moms bör slopas på undervisning för ungdomar under 18 år
  • Enskilda företagare bör också kunna behålla sin rätt till A-Kassa och att vara inskrivna på arbetsförmedlingen.
  • Restaurang-, hotell- och barägare som har regelbunden musikunderhållning om minst 50 tillfällen /år inskrivet i sin verksamhetsbeskrivning bör ha reducerade arbetsgivaravgifter för sina musiker/artister.

Mitt mål har alltid varit att riva barriärerna mellan kultur- och den kommersiella sektorn. Mitt avslag till utbildningen är tyvärr ännu en bekräftelse att kultursverige har en lång väg kvar innan en showslinka som jag accepteras i de kulturella fin-rummen. Synd, jag tror att jag är precis vad ni behöver.

Musiker och musikintresserade, främst i Göteborg får gärna bli medlemmar i min FB-grupp Musikerforum i Göteborg